when you're gone
Det gjorde så ont, så ont så obskrivligt ont att se dig så. Ligga ute och kämpa för ditt liv i 16 minusgrader och vara så hjälplös. Att jag inte kunde göra något, att ingen kunde göra något var hemskt.
Jag önskar att jag aldrig fick se dig så, att jag inte hade sett dig så för bilden av dig försvinner inte.
När du försökte resa dig upp och prata på ett vis som jag aldrig hört förut, förlåt. Förlåt att jag inte kunde göra något, förlåt för att jag inte kunde hjälpa dig.
Jag vill komma ihåg dom 8 åren med dig som har varit så bra, någon som alltid finns där, någon som alltid ligger i sängen med en, en trogen vän var precis var du var.
Du var så speciell, så mycket egen peronlighet på en varelse som dig har jag nog aldrig sett.
Tänk att sån liten varelse kan betyda så fruktansvärt mycket för en, det är galet. Tänk att man kan bli så ledsen så att det verkligen gör ont.
Jag kommer aldrig mer få ha dig varje natt på mina ben, jag kommer aldrig mer få öppna dörren till dig när du knackar på fönstrer utanför, jag kommer aldrig få se när du springer och hämtar mig när du vill något, aldrig mer få ha dig väntades på att det ska bli lite mat kvar som du kan få, aldirg någon som följer mig vart ja än går.
Jag ska aldrig mer ta för givet att något bara alltid finns där, att det är självklart att dom som betyder mest för en finns föralltid. Det går så fort, så jävla fort
Förlåt igen. Jag tänker på dig hela tiden, jag saknar dig, alla saknar dig. Du spred glädje, skratt och kärlek
Jag hoppas du har de bra där du är nu ♥
