sötastivärlden


Min fina lillebror, snart 4 månader
han är verkligen ett mirakel
Jag vill egentligen inte tänka på vad som var så nära på att hända 2 personer som har så stor plats i mitt liv.
Jag har försökt att tränga bort de så mycket de går, men de är svårt. Ibland tänker man för mycket & blir helt förstörd utav tanken på det.. Jag försökte bara vara stark för dom andra den dagen jag fick de där telefonsamtalet på morgonen, det var så svårt men jag gjorde de för deras skull. Jag kommer så väl ihåg hur jag gick och la mig i sängen igen och min syster krama om mig och fråga va det var jag försökte hålla inne tårarna.
Det var omöjligt, jag fick säga att de var av lycka, men just då var de ingen annat än ren jävla panik & ilska
Jag var störst och jag var den som förväntades vara starkast i den stunden, men just då hade jag bara önskat att jag fick vara liten igen och ligga och skrika och sparka och säga hur orättvist livet är.


Men ändå fick ja ha  i tankarna att vi hade sån tur, det var någon som fanns där och såg till att de gick som de gick.
Och jag vet vem du är, tack ♥


Ihavetheworldsgreatestfamily


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0