EmmiWalter

Jag har precis tagit det svåraste beslutet i mitt liv, jag slits emellan förtvivlan och förhoppningar. Jag har gjort ett val, ett val för mig själv som jag blivit övertygad om att det är de rätta. 
Jag har medvetet gjort ett val som rivit ner allt de man byggt upp, och de gör så jävla ont. Ibland undrar jag hur egoistisk en människa kan bli, hur egoistiskt kan man vara för att få veta ifall man verkligen är rätt i livet.

Det var något som gjorde att gränsen nåddes, och jag vet inte ens själv vad de är än.

Alla måsten i mitt liv blev för mycket, all press, alla förväntningar något gick fel. Vi vet bara inte vart, och vi hade hundratals chanser att stoppa det men ingen av oss gjorde det. 
För mig betyder det att när man inte längra orkar kämpa så finns de inga alternativ längre.

Jag tror inte på att man kan bygga på något som redan är så trasigt att man inte längre kan komma ihåg hur det var när allt var perfekt.
Ena dagen är hemsk, ena dagen känns de bättre och att de faktist kan komma någor bra ur allt.

Livet är inte lätt, de visste jag redan. Men att man ska ställas inför såna här val är helt och hållet orättvist.

känslorna kommer till slut ikapp en vare sig man vill eller inte. Det gäller bara nu att vara stark och fortsätta framåt.