EmmiWalter

Sitter och kollar igenom alla 1560 objekt på min mobil, ska läga över dom på datorn.. Stannar på dom första bilderna och videorsarna jag har från den här sommaren. Och för första gången dom här månaderna vet jag inte om jag ska skratta eller gråta. skratta för att de är så fruktansvärt roliga saker eller gråta för att det inte kommer skapas några mer sådana minnen. Vi kände varandra i nästan 13 långa år, med både mot och med gångar. Men alla gånger har vi haft varandra och det har alltid gått bra, vi har fortfarande skrattat lika mycet som innan, hittar på lika roliga saker, varit med och sapat lika månag sjuka minnen som bara vi kunde.Du var den jag litade och jag var den du litade på mest, vi visste allt om varandra och ändå accepterade vi allt. Varandras brister, precis så som bästa vänner ska ha det. Tänk alla gånger vi blev utslängda i från klassrummen för att vi inte kunde hålla tyst, piff och puff kallades vi och passade verklgien perfekt bra på oss,  när vi gick mot skolans väggar för att vi våga inget annat, första gången vi hade tights och vi höll på att dö för att vi skämdes så, när vi ryckte loss handtag och blev jagade runt på skolan av Gudrun och vaktmästaren, när du kastade in en mjukissnopp i klassrummet, den gången, varje gång vi sa till nästa år ska vi bli så jävla snygga och bra och vi satt och skrev lista efter lista va vi skulle förändra bara för de va så jävla kul, vi sprang alltid hem till varandra efter skolan, tillbringade varenda timme tillsammans, var i ayia napa gång 1 och hade så kul, hittade linas första pojkvän rätt sjukt, första gångerna vi drack och var helt tokiga och vaknade dagen efter och undrade va i hela friden vi gjort , när du klippte av ditt långa fina hår och skyllde på mig i alla år för att jag tvingat dig, när vi sprang "naked mile" i frändefors i mörkret asgarvandes, gångerna vi åkte till stenungssund och även gången jag va så full så ja inte ens kunde åka med innan, och detta är bara tidiga minnen sulle aldrig få plats med allt dom senaste åren..
sen flyttade du till Göteborg och det gjorde så ont i mig, att förlora sin bästa vän som man alltid haft så nära, men då var jag inte orolig jag visste att vi skulle ha lika bra kontakt och visst inte varje dag men lika bra,

Sen efter några år kom du tillbaka igen, och allt var ganska jobbigt då för mig. Jag bodde hos dig nästintill hela sommaren och även ifall vi hölll på att slå ihjäl varandra till slut så är jag evigt tacksam för det, för jag vet inte annars hur jag skulle klarat de. Men inte visste jag att den dagen jag flyttade därifrån skulle blir den dagen vi började glida isär och jag vetefan ifall jag hade gått ut ur den där dörren ifall jag visste. Här står vi idag och har inte pratat på över en månad, det längesta någonsin. Du ska flytta ännu en gång, och jag vet att denna gången finns det ingen återvändo. Jag lät dig välja mellan föralltid eller inget, du valde inget. Jag trodde aldrig i min vildaste fantasi att det skulle sluta såhär men de gjorde det. Livet överasskar en ibland, men att allt ska hända på samma år, att behöver förlora människor som står en så nära de är jobbigt... Jag får vara glad för dom åren vi fick tillsammans och  att människor inte alltid väljer så som man tror eller hoppas på att dom ska göra. Tid och vänskap betydde visst inte allt. 

 

Jag vet att livet går vidare, det gör de redan. I rasande fart, nya folk kommer in i ens liv och folk försvinner. Och jag är så gald för människorna jag lärt känna det sista, dom är helt underbara . Men jag hade aldrig gissat på att de var just du som stog mig närmast som skulle försvinna för gott.